Saker jag har sett, upplevt och kännt under resan…

 

Jag har rest i 152 dagar.

 

 

Jag har försökt skriva regelbundet i bloggen.

 

Jag har inte berättat allt i bloggen.

 

Jag har övernattat i Hotelrum, sovsalar, Cabanas (stuga), bussar, på stranden och hemma hos folk.

Jag har sovit i sängar, hängmattor, estrellas (hängande säng), på soffor och på golvet.

Jag har flera gånger bott på smutsiga och ohygienska ställen.

Jag har utnyttjat ett all-inclusive hotels tjänster utan att betala.

Jag har kört bil, motorcykel och moped.

Jag har åkt taxi, cykeltaxi, tuk-tuk (mopo-taxi), bak på motorcykel,bil, pick-up flaka, färggranna chicken-bussar, vanliga moderna bussar, färjor, fallskärm och flyg för att ta mig dit jag har varit på väg.

Jag har åkt berusade på en pickup flaka med en berusad kusk.

Jag har suttit ensam vid landsvägar utan att vara säker när eller om det kommer bussar.

Jag har ätit en hel del konstiga saker, tex grillade gräshoppor.

Jag har lärt mej äta broccoli under mitt californien besök. Så länge den inte är kokad.

Jag har levt ett halvår på en riktig kolhydratdiet baserad på ris, böner och bröd.

Jag har druckit Bucanero, Cristal, Corona, Dos Equis, Negra Modelo, Coors Light, Anchor Steam, Gallo, Cabro, Toña, Victoria, Brahva och Pilsener.

Jag har druckit den godaste rom som finns i hela världen, Flor de Caña.

Jag har druckit för mycket av den näst godaste rommen, Havana Club, och gått in i fel hus i Trinidad, Kuba.

Jag har börjat använda Thomas som mitt namn mer och mer, det funkar både på engelska och spanska.

Jag har lyckats lära mej att kasta vessapappret i roskis istället för att spola ner det.

Jag har smörjat in mig med shampoo istället för solkräm.

Jag har borstat tänder med kranvatten i alla länder jag besökt.

Jag har blivit van med kalla duschar.

Jag har odlat skägg, om det kan klassas som skägg.

Jag har surfat, klättrat opp för vulkaner, hoppat ner för berg och vattenfall.

Jag har simmat i Stilla Havet, Karibiska Havet, insjöar, cenotes och i källor uppvärmda av vulkaner.

Jag har sett brudar i rullskridskor tackla varann, fotbollsspelare glidtackla varann och tjurar tackla berusade tjurfäktare.

Jag har sett mera antika ruiner och gamla kyrkor än jag kan räkna till.

Jag har sett finnar och fått skämmas.

 

Jag har sett vattensköldpaddor, delfiner, enorma insekter men mest imponerad är jag av vrålaporna. Högljudda som Bo Grahn plus Basse Lindström multiplicerat med tio.

Jag har sett för fattigdom, avfall, hemlösa hundar, beväpnade vakter, kackerlackor, iguanas, Ché Guevara-bilder och rostig korrugerad plåt (byggmaterial nr.1 i denhär delen av världen) överallt.

Jag har sett folk döda kycklingar och dricka cocis i kyrkan som del av en religiös ceremoni.

Jag har sett en massa konstiga saker som jag inte kan förklara.

Jag har sett hungrig, smutsiga och utsvultna barn tigga pengar.

Jag har försökt att inte ge pengar åt dem men några gånger har jag misslyckats.

Jag har gett bort pengar så en annan resenär sku slippa hem till Victoria, Kanadas finaste stad.

Jag har lärt mej stressa och oroa mej mindre.

Jag har lärt mej lite mera på andra.

Jag har skippat flera ”viktiga turistattraktioner” för att följa med nån mänska jag gillar eller för att åka ensam dit inga turister åker.Jag har varit för lat för att lära mej spanska ordentligt. Español de la Calle duger bra.

Jag har haft en veckas spanska lektioner men under mina diskussioner med läraren Fernando lärde jag mej mera Nicaraguas historia än jag lärde mej spanska.

Jag har blivit bötfälld vid gränsöverskridning.

Jag har haft problem med Homeland Security fler än en gång.

Jag har rest till platser som klassificeras som farliga men endast kännt mej hotade av en hemlös knarkare i säkra och trevliga San Francisco.

Jag har skickat för många postkort. Det är en av dom dyraste hobbyna i alla länder. Ett postkort kostar nästan en måltid i de flesta länder.

Jag har tappat mitt kreditkort mitt på en smockfull gata utan att jag märkte. Men en tiggare plocka upp det och sprang fast mej.

Jag har saknat varenda en av mina vänner.

Jag har träffat härliga och intressanta människor från alla samhällsklasser. Allt från arbetslös och studerande till läkare, operasångarerskor och trollkonstnärer.

Jag har lärt mej nästan lika mycket om andra resenärer och deras länder som jag lärt mej om centralamerika.

Jag har lärt mej att alla amerikaner inte är dumma. Åtminstone dom få som reser utanför sitt eget lands gränser.

Jag har lärt mej att tyskar kan vara och oftast är riktigt trevliga. Även om dom oftast är välorganiserade och ordningsammas. ”Nej vi äter inte lunch nu, vi äter lunch om en timme så kan vi äta middag senare”.

Jag har blivit påmind om att kanadensare är supertrevliga och sociala.

Jag har blivit påmind om att svenskar är svenskar, fast man steker dom i smör som finnen säger. Och samma gäller ryssarna.

Jag har börja trivas med att ha hett varje dag.

Jag har kännt mej ensam.

Jag har haft tråkigt.

Jag har haft mitt bästa halvår nånsins.

Jag har aldrig ångrat mej att jag reste iväg.

Jag har njutit av att vara ute ur ekorrhjulet i ett halvår.

 

Jag älskar att gå i flip-flops dagligen.

Jag älskar att ändra mina planer dagligen.

Jag älskar att ha väslan på ryggen och vara på väg till ett nytt ställe.

Jag älskar att resa med någon jag just träffat och gillar skarpt.

Jag älskar att nämna George W. Bush för alla amerikaner jag möter.

Jag älskar nattbussar. Man sparar både tid och pengar.

Jag älskar att vara längst i nattklubbar och barer.

Jag älskar central-amerikanska marknader.

Jag älskar fungerande oordning.

Jag älskar när mänskorna klär sej i färggranna dräkter.

Jag älskar att se när kvinnorna bär allting på huvudet.

Jag älskar palmer, vita stränder och turkost vatten.

Jag älskar Tacos al Pastor.

Jag älskar mango. Skitbilliga och supergoda.

Jag älskar att köpa någomnting till ett bra pris.

Jag älskar att klippa håret i denhär delen av världen, kostar 1-2 euro. Bästa är när dom finslipar med rakkniven.

Jag älskar att leva på 10 euro/ dag.

Jag älskar hängsmattor. Har tre stycken hem med mig hem i bagaget.

 

Jag vill träffa alla mina vänner så fort som möjligt, men först två jag aldrig träffat förut – Ada och Morris.

Jag vill att amerikanerna sku inkludera skatten i priset så man inte sku behöva gå omkring med fickorna fulla av småpengar.

Jag vill aldrig mera höra Bon Jovis Bed of Roses på spanska.

Jag vill till flera platser med namn man inte kan uttala, som Queltzaltenango och Chichicastenango.

Jag vill rekomendera er att inte alltid välja det bekvämaste alternativet när ni reser. Ni kan få se och lära er så mycket mera.

Jag vill att sex månader går snabbt så jag får göra alla dessa och en massa nya saker igen.

Jag vill att det blir midsommarväder.